Stringhyllan såg dagens ljus redan 1949. Det var arkitekten Nils Strinning och hans hustru Kajsa som lämnade in idén till hyllan i en tävling anordnad av Bonniers och Svensk slöjdförening. Kajsa Strinning var inredningsdesigner och paret hade träffats under studietiden vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm. Nils Strinning hade redan rönt framgångar med ett diskställ som han hade designat för ett projekt på skolan. Diskstället bestod av plastöverdragen ståltråd och paret Strinning skulle bli detta material trogna under resten av sitt yrkesverksamma liv.
Nils Strinning hittade på hyllan en dag när han på toaletten började fundera över någon smart förvaring till badrummet. Han kom på att använda sig av plastöverdragna ståltrådsgavlar och hyllplan i trä, vilka skulle vara flyttbara. Detta innebar att han och Kajsa redan hade konceptet färdigt när Bonniers tävling utlystes. Kravspecifikationerna i tävlingen var att man skulle designa en hylla för böcker som skulle vara billig, kunna byggas ut efter behov och dessutom kunna skickas i platta paket. Allt detta stämde väl in på Strinnings hylla. Ett ytterligare plus med Stringhyllan var att gavlarna fungerade som utmärkta bokstöd. Deras tävlingsförslag kallades för String.
Stringhyllan är mycket lättmonterad och de flyttbara hyllplanen gör att hyllan är mycket flexibel. Allt du behöver för monteringen är en bra skruvdragare. Efter att gavlarna är monterade är det dina behov som bestämmer hur du placerar de olika hyllorna. I början var det fråga om väggmonterade hyllor men redan i början på 1950-talet kompletterades serien med fristående hyllsystem, även dessa med den klassiska ståltrådsdesignen. Det kom fler varianter, till exempel små skåp, tidningsställ och vitrinskåp. Alla dessa var flyttbara likt de ursprungliga hyllplanen. Det gjorde Stringhyllan till en storsäljare i rekordårens Sverige och Strinnings möbler fanns i stort sett i alla svenska hem. Nils Strinning hade dessutom designat de ståltrådsbackar för garderober och linneskåp som fanns i alla miljonprogramslägenheter.
1950- och 1960-talen innebar stora försäljningsframgångar för paret Strinnings möbler men sedan började de raskt tappa i popularitet. Under 1970- och 1980-talen förde Stringhyllorna en alltmer undanskymd tillvaro. Först flyttades möblerna från vardagsrum och kök in i barnrummen, sedan till sommarstugor och uthus. Under dessa decennier kastades och brändes mängder av Stringmöbler i landet, men sedan började folk uppskatta Stringmöblernas enkla, klassiska design igen. Folk började dammsuga loppmarknader och auktioner efter dessa smarta hyllsystem. Från mitten av 1990-talet började en ny generation söka efter Stringmöblerna som de kom ihåg från sina barnrum.
Ett par designintresserade entreprenörer märkte åt vilket håll vindarna blåste och de kontaktade Nils Strinning. De fick köpa rättigheterna till Stringmöblerna och kunde sätta igång med nyproduktion. De började raskt med att bredda utbudet vad gällde material och färger, och marknaden svarade mycket positivt. Numera är Stringhyllorna återigen storsäljare och de säljer dessutom på fler marknader än tidigare. Systemet och designen är framgångsrik i bland annat Japan, Tyskland och USA.